Jetlag
Nu är jag äntligen här. Peking. Kina. Förstår det fortfarande inte. Det är verkligen annorlunda här och inte riktigt som jag föreställt mig, vilket gör resan ännu roligare. Något som dock inte gör resan perfekt i skrivande stund är jetlag. Ursäkta uttrycket men fy fan vad trött jag är. Jag är tjejen som aldrig har svårt att sova när det kommer till resande. Somnar jättelätt på flyg, tåg och bil(ja, som passagerare naturligtvis). Fråga bara mina tidigare reskamrater hur social jag är när vi är på resande fot..
Den här gången kunde jag verkligen inte sova, tack också vare än väldigt "vänlig" gubbe som satt bakom mig. Denne gubbe tyckte det var väldigt passande att spela spel och trycka irriterande på flygstolsskärmen samt trycka hela flygstolen framåt mitt i natten. Jag hade knappt lutat stolen bakåt för sovställning, men uppenbarligen var det för mycket ändå. Jag svarade tillbaka med att sucka högt och vrida och vända på mig så att stolen rörde på sig. Han svarade tillbaka med att varje gång han reste på sig från sin stol höll han hårt i min stol och tryckte den nedåt. En katapult-funktion för mitt huvud, minst sagt. Dum som jag är led jag i det tysta..
Första natten här var konstig. Jag delar rum med Anna och Sofia och alla var vakna kl 01:00, verkligen klarvakna. Vi inser att klockan bara är 19 i Sverige, inte så konstigt att det är svårt att sova. När vi åt frukost imorse så var egentligen klockan 03:00.
Tidzoner asså.. Crazy crazy.
Men det blir nog bra snart,
varför klagar jag ens?
Jag är för sjutton i Kina!
